denna veckan har gått rätt fort annars, hinner knappt blinka innan det är helg igen känns det som xd

ni får ha det så bra annars, puusss.

fotograf : tove beroun

om vi fortsätter med yanna, jag och tove hade varit en hel del men helt plötsligt så började vi båda vara med dig istället, helt plötsligt var vi inte med varandra varje dag utan någon av oss var alltid med dig, men vi var aldrig vi tre i början. kommer du ihåg sommarlovet i 5an? haha, när vi åkte till badet 24/7, det är góa minnen det. det var inte förrän i 6an tror jag som alla vi 3 började vara med varandra, och vi hade aldrig haft så kul någonsin som vi hade då! alla filmkvällar och övernattningar.. helt underbart! och under sommarlovet till 8an, kommer du ihåg yanna när du skulle sova hos mig? när vi satt ute på mormors gård och hade det helt galet kul! när vi bara kopplade bort allt det tråkiga som hänt? och du tove? kommer du ihåg när vi åkte med rickard och robin hem? jag vet att du tyckte det var roligt, och jag håller med. allt var kul förutom några detaljer och det håller du nog också med om? och när vi hängde med upp till panka 24/7, så jävla underbart! åka moppe uppe på berget och se ner på falköping i solnedgången, så himla fint!

tänk att vi 3 fortfarande är kompisar, det är helt otroligt..

ni accepterar mig precis som den jag är.

jag älskar er<3

min dag har varit lite fram och tillbaka, har ju varit väldigt roliga stunder som man inte har kunnat sluta garva åt men jag har också vart väldigt varm och haft ont i magen. vi hade 2 håltimmar idag, en som vi brukar ha och en som vi hade för att våran hemkunskapslärare var insnöad så hon kunde inte komma idag. palla sitta i en och en halv timme i skolan och göra ingenting för att vänta på att sista lektionen på dagen ska börja? -.- känns inte riktigt värt det.

när jag skulle gå till skolan idag så var det snöstorm så man blåste typ iväg plus att dom inte hade plogat så man kom inte fram, måste gå typ en timme till skolan innan vi börjar för att komma i tid. och det var samma jävla skit väder påvägen hem -.- detta blir ingen kul vecka om det ska hålla på såhär?

men annars har det vart braaa!

kääääääärlek, är inte det underbart eller? eller, om det går dåligt så kanske man tycker att kärlek är skit, men så fort man har hittat den rätta så är det helt plötsligt bra igen? även om det går dåligt så måste man ju hålla med om att kärlek är underbart, tänk när man är sådär riktigt kär och bara vill hålla om den där söta killen/tjejen som står där borta men man vågar inte för att man inte vet om den gillar en, och när den går förbi en och det pirrar till riktigt mycket i magen, man kan inte jobba på lektionerna för man bara tänker på den. det är underbart, men det kan vara jobbigt ibland, om man inte vågar ta första steget och så. jaja, alla tycker väl som dom vill, men jag tycker att det är bra, nu har ju jag i och för sig det rätt bra när det gäller kärlek, det har ju hållt i snart 11 månader och jag är superlycklig!

mamma, pappa och jag.

mamma ulrika!

min första kärlek, ja, hur ska man tolka det? ska man tolka det som när man gick i 3an och hade en kille som man aldrig nästan kramade eller den man var riktigt kär i och tänker på hela tiden och kramar så fort man ser honom? jag tar nog den jag är riktigt kär i istället. för det första, så trodde jag att jag var riktigt kär när jag gick i 7an? men det var egentligen inte så, eller det var komplicerat. det var inte riktigt som det är nu, jag visste inte vad kärlek var, vad det innebar att vara riktigt jävla kär. men i mitten av 7an, den 14 januari 2010 var den en kille som jag gillade.. men i början var det lite sådär.. vi pratade knappt, tittade inte på varandra eller någonting, men med tiden så kom vi allt närmre och närmre varandra i skolan, och nu, nu är det väl nästan för mycket tycker våra kompisar. nu är vi typ jämt med varandra och allt, men det är han som jag älskar, vi har varit tillsammans i 10 månader nu, det är en rätt lång tid och jag tror, att han är den första riktiga kärleken som verkligen är verklig kärlek, har aldrig kännt såhär för någon förut. hans namn är johan sund men det tror jag nog redan att ni alla hade listat ut :)

den 29 februari 1996 (till och med ett skottår) klockan 17:00  föddes en tjej som sedan fick namnet emelie nicole charlotta östman, den tjejen är jag.  jag gissar att efter det var det ett rent helvete för min mamma, varje natt upp tills jag var kanske 1 år skrek jag som fan, jag hade någonting som hade med magen att göra eller nåt. jaja sak samma, när jag var 1 år började jag på dagis, jag tyckte det var jätte kul, mitt första dagis hette mössebergsdagiset, då bodde vi på danska vägen någonstans, men efter något år så flyttade mamma och pappa isär och mamma hittade en ny kille medans pappa flyttade till stockholm, vi flyttade då till en annan lägenhet i stan och jag fick börja dagiet urd istället. när jag var runt 5 år så fick jag en lillasyster som fick namnet pauline. det blev trångt och stefan, mammas dåvarande kille, började leta hus och bara några månader efter det så flyttade vi till en liten skithåla utanför falköping som heter vartofta! då blev det att börja ett nytt dagis igen men jag hittade ännu en gång underbara kompisar som jag kunde vara med. efter bara något år så började jag skolan, jag tyckte att jag var jättestor nu, men när jag såg niorna gå förbi mig i matsalen och i korridoren så förstod jag att jag hade långt kvar, men det gjorde inte mig något då, jag tyckte inte skolan va så himla jobbig, jag hade ju kompisar och rätt korta dagar men när jag tänkte den tanken så gick jag ju i och för sig bara i nollan.. efter 6 år i vartofta så flyttade även mamma och stefan isär, jag tyckte det var jätte tråkigt, efter alla underbara år i vartofta, hade haft jätte roligt med alla mina kompisar och allt men nu, när jag gick i trean så skulle jag, mamma och pauline flytta in till stan igen, jag fick då börja en skola som heter åttagård. jag tyckte det var jätte pinsamt men efter bara en timme i skolan så var alla på mig, dom var så nyfikna och allt, och några veckor senare så var jag en i klassen som om jag hade gått där sen nollan eller nåt, man blev varmt välkommen och det är jag tacksam för. hade underbara lärare och skolan gick jättebra, men sista året på åttagård var det lite pirrigt, man var ledsen och glad samtidigt. vi skulle efter det året flytta till en skola som heter kyrkerörsskolan. ingen ville lämna klassen och under år 6 så kom alla bara närmre och närmre varandra.. när skolavslutningen väl var så var alla typ jätteledsna och ingen ville lämna klassen. när vi efter sommaren väl började på kyrkerör så var det ingen som klagade, alla hade hamnat i bra klasser och nu kan jag bara säga att jag har hamnat i en underbar klass, jätte roliga klasskompisar och allt. ångrar ingenting faktiskt, har fått nya vänner, men har ju fortfarande kvar dom gamla, plus en gullig liten pojkvän ;)