Vårat förhållande har inte heller varit helt och hållet troget (i det fallet har det varit mitt fel så anklaga inte johan för nåt) det har varit väldigt nära på att ta slut pga det men som allt annat så satte vi oss ner en hel kväll/natt och pratade om det, vi pratade om allt som hade hänt mellan mig och den andra killen. Vi pratade även om hur jag kände mig och hur johan kände sig. Då kommer frågan "Varför gjorde jag det? varför gjorde inte johan slut?"

För det första så har ju inte alla med att göra varför jag gjorde det men det hade hänt saker mellan mig och johan just då, vi var båda väldigt sura på varandra hela tiden och jag vet att detta är fel men jag sökte väl tröst och det blev hos en annan kille. En kille som verkligen inte var lämplig till att "trösta" mig och det gjorde så att allt förändrades, skolan, fritiden, kompisar, precis allt! Johan blev givetvis väldigt sårad när han fick reda på detta men ville ändå inte göra slut, han ville sätta sig ner och prata med mig, först och främst om varför det hände så att han inte tog förhastade slutsatser. Vi pratade och redde ut det med tiden, vi kämpade igenom flera månader och det blir med tiden bättre och bättre, visst, det sitter ju kvar i huvudet men det är ingen som stör sig på det längre. Och visst, vissa tycker att om man är otrogen så förtjänar man inte att ha en kille, men faktiskt så beror det helt och hållet på vad som har hänt innan. Jag sa också det att jag aldrig i hela mitt liv skulle vara det men när jag kom i det tillfället så var det en helt annan sak, man ser på det ur ett annat perspektiv. Det är fortfarande inte okej att vara det så det är inget råd men tycker att folk ska ta reda på saker och ting först innan dom börjar döma andra. Alla gör misstag.

Jag har frågat johan måga gånger varför han inte gjorde slut men det enda svaret är " för jag älskar dig, du kan göra många misstag precis som jag men jag älskar dig fortfarande"

Vi har ända sen första början kämpat för vårat förhållande och för att allt ska gå ihop med skola, kompisar osv. Vi hade det lite kämpigt ett tag med att vi var för mycket med varandra. Jag erkänner att det var väldigt mycket men det var ju vad jag ville, jag ville spendera all tid i världen med min kille och det var precis vad jag gjorde.

Nu får man även höra från folk i skolan att dom tror att vi är med varandra 24/7. Det är vi verkligen inte! vi är med varandra max 1 gång i veckan och det är på en helg, vi är oftast med varandra lördag-söndag och inget mer. Självklart pratar vi i telefon men det är väl inget illa?

Mitt förslag till er som har frågat oss och som fortfarande undrar är att istället för att stå och skrika på varandra, sätt er istället ner och prata om det, även om ni bara vill döda varandra det tillfället. Men ingenting löser sig ju om ni gör slut? Och döm inte den andra personen innan du har tagit reda på vad som verkligen har hänt.

Jag vill bara säga att jag har haft en riktig tur som har fått johan, som är så otroligt snäll och underbar, som verkligen bryr sig om mig. Jag önskar att alla tjejer hade en sån kille och sån tur som jag har haft!