en sak som jag ångrar och som sårar rätt mycket det var den där kvällen, vi hade så himla roligt! levde verkligen livet, ingen som hade koll på oss, var helt ensamma.. men med två killar.. dom där två killarna fick en att gå med på att dricka det och det osv, och helt plötsligt så satt man på den där moppen, moppen som en väldigt onykter kille körde, kände honom inte, och han körde hem till sig. jag och min kompis tyckte fortfarande att det var jävligt kul och satt bara där i bak och skrek " vi lever livet!" när vi väl var framme, satte vi oss i soffan, jag och min kompis. vi var helt slut, klockan var nog runt 3 eller något på natten. och så kom dom andra två killarna, dom var väldigt onyktra och osade sprit. en av dom satte sig brevid mig och började hålla på. tillslut sa jag till min kompis " ska vi gå och lägga oss?" meningen var då att jag och min kompis skulle gå och lägga oss i samma säng, jag gick före henne in i rummet och började göra i ordning mig för att sova, jag väntade på min kompis och när hon kom så kom hon med killarna brevid sig, jag la mig i sängen och precis när min kompis skulle lägga sig brevid mig så tränger sig den ene killen före och lägger sig istället brevid mig. när jag kände att det var fel så såg min kompis det på mitt ansiktsuttryck och sa " ska inte du och jag sova i samma säng istället?" och när killen som låg brevid mig hörde det tog han tag i min arm och sa " nej, jag ska sova brevid henne" min kompis accepterade det och gick och la sig i sängen över oss ( det var en våningssäng) med den andra killen. eftersom dom inte såg mig och den där killen längre så började han hålla på med mig, han höll på en hel del, jag tog bort hans hand, vände mig om så jag låg med ryggen emot honom men det hjälpte inte. han sa " ta det lugnt, jag ska inte göra illa dig asså" jag sa " sluta, jag kan inte. jag har pojkvän" han sa " men sak samma, jag säger ingenting till någon" men jag ville ändå inte. antingen så var han väldigt full eller så skyller jag på att han är helt dum i huvudet, för han fattade verkligen inte att jag inte ville. jag sa nej flera gånger men ändå höll han på och helt plötsligt.. ja, jag vände mig om mot honom för att säga till honom och jag hann inte ens blinka förrän han tog en puss. i det tillfället hade jag bara lust att strypa honom, ta livet av mig och hela skiten. allt blev bara värre och värre och det slutade med att jag kom hem gråtandes. alla har frågat mig nu i flera månader/veckor om vad som hände och hur jag kunde göra något sånt här, men ingen har fattat att det inte var jag, alla tror att det är lätt att säga nej och det är det! men det är inte lätt att få den andra att förstå.. jag mår fortfarande dåligt över det men..